Isabella skiner upp i ett hjärtligt leende och fnissar lätt, för att sedan rodnar svagt när Coneall tar hennes händer. Allting kändes bara så rätt inom henne och tankarna på gårdagens bekymmer var som bortblåsta.
"Det låter underbart! Jag är ju fortfarande väldigt nyfiken på den där platsen du berättade om förut." säger hon med en barnslig glädje och svagt rosiga kinder.
"Det låter underbart! Jag är ju fortfarande väldigt nyfiken på den där platsen du berättade om förut." säger hon med en barnslig glädje och svagt rosiga kinder.