Vill du reagera på det här meddelandet? Registrera dig för forumet med några klick eller logga in för att fortsätta.

Du är inte inloggad. Vänligen logga in eller registrera dig

På väg till Fenrirs skepp och på det. Forts, barkväll.

3 posters

Gå till sida : 1, 2, 3, 4, 5, 6  Nästa

Gå ner  Meddelande [Sida 1 av 6]

Fenrir

Fenrir

Fenrir kastade en blick på de båda kvinnorna och på James. Tro vad manskapet skulle säga om det här. De skulle naturligtvis tro att det var Fenrir som gjort det. Han var för van för att bry sig.

Förhoppningsvis skulle manskapet hålla sig i skinnet dock och inte skrämma stackarna. De flesta av hans mannar var längre och grövre, betydligt skäggigare, och vissa skulle kunna gå en charmkurs och komma ut därifrån utan att ha fått en mycket trevligare uppsyn. Aja, det var fortfarande en bit kvar till skeppen, och det gick långsamt.
Fenrir hade blivit mycket nykter, helt plötsligt, och det var inte roligt alls.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent

Joan drog upp hättan och började fingra på sin fläta medan de gick. Det var mycket som rörde sig i hennes huvud just nu och en tung suck undgick hennes läppar. Hon log lite kort mot Isabella och vände sig sedan mot Fenrir.

- Är det långt kvar till skeppen?

Hon såg på den medvetslöse mannen över hans axlar med medlidande och vände sedan bort blicken.

Fenrir

Fenrir

- Det är en bit till hamnen, men borde inte ta alltför lång tid.
Fenrir slängde en blick på sin arm. Blod... Aja, det var knappast så att han inte var van. Mannen över axlarna rättades till, innan en blick kastades på Joan och Isabella.

- Kanske borde varna er om mitt manskap. Trots allt är de inte vana fint folk, och de förstår inte alltid att bete sig. Så förvänta er ingen upp passning eller så. Nog lät han en aning sammanbiten där han gick. Vid Hel vad hans rygg och axlar skulle tycka illa om honom i morgon.

http://deomora.deviantart.com/

Isabella



Isabella log tillbaka mot Joan och såg sedan mot Fenrir och önskade att hon kunde hjälpa honom med den stora medvetslösa klumpen på hans axlar, men hon visste att hon var för klen.

- Det gör mig inget alls. svarade hon glatt till Fenrirs kommentar med. Leendet breddades och en lycklig glimt kunde skymtas i hennes ögon. Hon såg fram mot detta, förhoppningsvis kravlösa, möte med besättningen.

Joan of Kent

Joan of Kent

Joan nickar kort som erkännande på att hon hört men säger inget om det. Hon behövde ingen som passade upp på henne, allt hon ville ha var respekt.

Hon ser på Isabella och ler åt henne innan hon ser på Fenrir igen.

- James kan byta av med er om mannen är tung.

Hon nickar mot James som tar några steg fram mot Fenrir för att kunna ta emot mannen. Han säger inte mycket utan iaktar mest vad som händer och sker.

Fenrir

Fenrir

Det var en mycket granskande blick som James fick vid Joans ord. En lätt huvudskakning följde.
- Nej...

Skeppen började torna upp sig längre bort, och de stack verkligen ut gentemot de andra skepp som fanns där. Trots allt var Nordbornas stil på skepp ganska egen, men de fungerade mycket, mycket väl.
Nu var de dock säkert förtöjda vid bryggorna. Fenrir styrde in sig på det skeppet som allt ljud och stoj kom. Oftast drog de ihop sig på ett skepp när de var i hamn. Det blev en betydligt bättre stämning ombord på det viset.
Nu satt de och sjöng, kanske mer skrålade, gamla visor hemifrån, medan de verkade dricka och äta. Trots allt visste de att de inte skulle iväg nästa dag på något nytt äventyr.

Karlarna ombord var stora, kraftiga. Betydligt större än de flesta andra i den här delen av världen, och nog gick det att förstå att om dessa män kom springande mot en med höjda vapen så tog man lätt till flykten.

Det var någon som pekade mot dem och ropade något till dem störste av alla ombord. En man med pipa, och en yxa i handen. DEn räcktes dock snart över när han såg vem det var som närmade sig, och han kom dem till mötes, för att helt sonika plocka den medvetslöse av Fenrirs axlar, Fenrir pustade märkbart ut.

- Erik! Du har jobb! Kvinnorna och James fick knappt en nickning av mannen. Trots allt hade han ett uppdrag, och de fick vänta. Hans röst däremot hade mullrat som ett hotande åskväder ner över hamnen och båtarna. Sedan gick han vidare.

- Det här är Leif.. Han är den som ser till att saker händer på skeppen. Flinade Fenrir finurligt till efter att den store mannen vrålat ut över hamnen.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent

James backade och fortsatte leda mannen med den brutna armen när han fick sitt nej från Fenrir. När Leif tog över den medvetslöse mannen följde han efter honom med nästa skadade efter en kort nickning från Joan.

Joan såg på männen ombord men gjorde ingen min av vad hon tyckte om dom. Hon sneglade på Isabella för att se vad hon tyckte och tänkte om männen ombord.

Hon log mot Fenrir och såg ut över hamnen igen, som om hon letade efter något att säga.

Isabella



Hon såg ut över de, iaf i hennes ögon, praktfulla båtarna och fick en glimt av förundran i blicken. Besättningen var ungefär som hon hade tänkt sig, förutom att dem var betydligt större och starkare. Men det skrämde henne inte, för i hennes ögon verkade dem hittills trevliga, och hon var glad att dem inte brydde sig om att hälsa när det fanns skadade män.

Isabella kände en barnslig nyfikenhet som hon inte haft sedan hon var riktigt liten. En lust att få gå ombord och se lite närmare på allting.

- Kan vi inte gå ombord? hon försökte låta samlad och mogen när hon frågande Fenrir, men kroppsspråket så något helt annat. Isabella så på Fenrir med hoppfull blick.

Fenrir

Fenrir

- Självklart, min dam! Jag kan presentera dig för besättningen och den ena båten, åtminstone, om du så önskar? Fenrir flinade, barnsligt förtjust över att någon tyckte om hans båtar. Ja, i hans ögon var det hans båtar, trots att brodern egentligen ägde dem.

- Kom, kom! Var inte blyga! Med dessa ord stegade han efter Leif som redan fått tag i Erik och var påväg till den del som var avvarad för sjuka och skadade, med James i släptåg. James fick en del fundersamma blickar av männen ombord, men de sa inget då han kommit i sällskap med kapten. När Fenrir väl kommit närmare, ropade han ut något till mannarna, som svarade i kör med höjda stop eller vapen, beroende på vad som var närmast.

Fenrir tog sig smidigt ombord och erbjöd sig faktiskt att hjälpa Joan och Isabella ombord.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent

Joan ler mot Izabellas utrop, och följer sedan efter ombord. Hon tar tacksamt emot Fenrirs hjälp för att komma ombord och ser på männen. Hon passar på att stryka med handen över relingen och inspekterar förundrat hur skeppet ser ut. Hon hade aldrig sett något liknande tidigare.

- Magnifikt.

Hon säger det mest för sig själv medan hon ser sig om, men ändå tillräckligt högt för att Fenrir ska höra det.

- Jag har aldrig sett något liknande förut.

Fenrir

Fenrir

- Visst är det? Det är endast vi och Kung Coneall som har skepp som liknar dessa. Endast för att Coneall köpt dem av min bror. De är de särklass snabbaste skeppen, och stabilaste. Just detta är ett för att ta sig fram snabbt, om det så önskas, men det är inte lika stabilt som det där. Han pekade på ett skepp vid bryggan bredvid.

- Det är gjort för att vara stabilt, och klara att frakta varor. Även om vissa modifikationer har gjorts p de båda skeppen. Inga jag kan avslöja dock. Ytterligare ett av de där barnsliga flinen dök upp på hans läppar och han klappade en av sina mannar på axeln.

- Har jag inte rätt, Askr? Mannen flinade och nickade.

- Får jag förresten bjuda på ett stop med äkta, nordiskt mjöd? Om inte allt hunnit drickas upp, förstås.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent

Joan ler åt Fenrir när han skiner upp med sitt leende och hon är nära att fnissa till men håller sig från det. Hon ser sig om imponerad över hur skeppen ser ut och vänder sig om mot Fenrir igen när han frågar om han får bjuda på mjöd.

- Mjöd?

Hon känner sig nästan dum när hon sagt det, och en antydan till rodnad som stiger uppför hennes hals syns. Hon hade aldrig varit intresserad av att dricka annat än vid speciella tillfällen.

- Jag tror inte att jag smakat det förut. Vad är det?

Fenrir

Fenrir

- Ehm... Det är en dryck som kommer hemifrån. Smakar väldigt gott, faktiskt.
Ja, han kunde inte redogöra bättre än så, då han faktiskt aldrig brytt sig om att ta reda på vad som den innehöll. Det var gott, och det var allt han brydde sig om, faktiskt.
Han rotade dock reda på tre dryckeshorn, granskade dem och torkade ur ett av dem lite hjälpligt, innan han räckte fram de andra två till Joan och Isabella. Visste de inte vad det var, så var de verkligen tvungna att smaka! Och nej, det var förmodligen inte de renaste dryckeshorn de sett i sina dagar.

http://deomora.deviantart.com/

Isabella



Isabella skuttade smidigt på båten med hjälp av Fenrirs hand. När hon väl stöd där kunde hon inte annat än att le av förundran. Hon hade förvisso inte rest så mycket med båt, men det här skeppet var rentav fantastiskt i hennes ögon.

Hon gick förundrat omkring lite och märkte att besättningen såg lite undrande på henne, men hon bara ler lyckligt mot dem. Lite drömskt kändes det nästan, men hon vaknade till lite när Fenrir började prata och hon lyssnade med idel öra när han berättade om skeppen.

Isabella tog sedan välvilligt emot det ihåliga hornet hon blev tilldelad och blev lite nyfiken på det där "mjödet" de skulle få smaka.

Joan of Kent

Joan of Kent

Joan tar lite skeptiskt emot dryckeshornet från Fenrir. Hans beskrivning hade däremot inte imponerat på henne och hon höjde på ena ögonbrynet. Hon såg på honom och tittade sedan ner i hornet en stund innan hon ryckte på axlarna. Vad hade hon egentligen att förlora på att smaka?

Hon höjde försiktigt hornet mot läpparna när det fyllts på och såg lite förvånad ut till en början.

- Det var ... annorlunda.

Hon visste inte riktigt hur hon skulle beskriva det och tog en klunk till.

Isabella



Hon fick sitt horn fyllt av mjöd och hon luktade lite på det. Lukten av alkohol nådde hennes näsa och hon rynkade lätt på den, och tog sedan en försiktig klunk. Det var faktiskt inte så dåligt, bättre än öl iaf. Hon tog en klunk till och konstaterade att det faktiskt vara bättre än många vin hon smakat också. Ett litet leende spred sig över läpparna.

- Det här mjödet var riktigt gott. sa Isabella leende lite leende mot Fenrir, och ler sedan även mot Joan.

Fenrir

Fenrir

Han hittade snart en tunna sin inte verkade helt tom åtminstone, och hällde snabbt upp åt de två damerna. Sedan fyllde han på åt sig själv och drack några djupa klunkar.

- Mycket bättre än det där ni kallar vin. Nej, det här, det är livets dryck! Han smaskade belåtet och lutade sig tillbaka mot relingen. Ett par av mannarna muttrade något om otur.
- Bara om skeppet är i rörelse, Njord. Bara ute på havet. Ett flin och han vände sig till kvinnorna igen.

- Är det något ni vill veta, undrar över? Jag är inte van att ta ombord besökare på mina skepp. Framför allt inte kvinnor. Men känn er som hemma.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent

Joan ler och tar några fulla munnar av mjödet. Jodå, det var gott, men samtidigt var hon lite rädd för att bli onykter ikväll. Hon ville gärna bli det, få glömma den här dagen, men hon kunde inte, av flera skäl.

Hon ser sig om efter någonstans att sitta ner. Samtidigt glöder det till i hennes ögon, som om hon kom på något helt opassande för en dam av hennes börd. Hon ler men säger inget mer, utan harklar sig lite lätt bara, som för att komma på andra tankar.

När mannen muttrar något om otur höjer hon hornet lite och ler mot både honom och Fenrir.

- Ibland, mina herrar, kan det betyda mer otur att inte ta med en kvinna ombord. En försmådd kvinna är inte lätt att leva med heller.

Hon blinkar lite lätt mot dom och tar några fler klunkar.

Fenrir

Fenrir

- Sa jag inte det, Njord! De till och med håller med! Och sedan funderar du över varför din kvinna alltid är grinig på dig när du kommer hem! Du borde ta med henne, eller stanna hemma! Att Joan verkat tänka något syndigt, det verkade inte Fenrir notera alls.

- Och det, Njord, är också anledningen till varför jag inte ser till att de blir för fästa vid mig, förstår du. Då är det lättare att ge sig av. Men, nu tycker jag du tar upp den där konstiga flöjten någon lärde dig spela på, och underhåll oss istället för att muttra och mumla som en gammal ko som sinat!

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent

Joan skrattar till av Fenrirs kommentar till Njord.

- Du får hitta ett sätt att göra henne nöjd när ni kommer hem igen, så kanske hon slutar vara så grinig.

Hon dricker lite till och ser länge på Fenrir.

- Så ingen fru där hemma för dig ännu? Hur kommer det sig? Är inte tanken på en familj lockande?

Fenrir

Fenrir

- Hon blir nöjd när hon skrikit åt mig ett tag så halva byn hör det. Skrockade Njord muntert innan han faktiskt plockade åt sig flöjten och började spela en melodi på den. Detta fick igång resten av manskapet och de slutade att tjuvlyssna på Fenrir och kvinnorna.

- Fru? Nej, knappast. Jag reser för mycket för att kunna klara av det, och om jag ska vara helt ärlig är det få kvinnor som står ut med mig länge nog för att gifta sig med mig. Dessutom skulle det göra far nöjd, och det går inte för sig. Han flinade mot Joan. Trots allt hade Fenrir fått i sig en del under kvällen, så kanske var det det man skulle skylla hans frispråkighet på, eller så var han helt enkelt bara sådan.

En av de äldre karlarna hade börjat mumla dovt i takt med musiken. Förmodligen ytterligare en gammal visa hemifrån.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent

Joan ler mot Njord. Det var väl inte det hon hade tänkt riktigt men om det gjorde henne nöjd så. Hon rycker på axlarna och säger inget om det.

Hon ser på Fenrir.

- Inte tror jag att ni är så hemsk att leva med.

Joan biter ihop när minnen sköljer över henne. Hon sveper det sista i hornet för att sluta tänka på det, men misslyckas grovt. Hon suckar och mumlar lågt för sig själv, tillräckligt lågt för att ingen kan höra. Sedan ser hon på Fenrir igen.

- En flicka i varje hamn kanske är mer lockande än en kvinna och en skock söner därhemma kan jag nog tänka.

Hon ser ner i sitt tomma dryckeshorn och suckar.

Fenrir

Fenrir

- Du, min kära dam, har inte en aning. Fråga Leif om du tvivlar. Han har varit med mig hela livet. Hade han varit kvinna hade han förmodligen varit min fru. Han kunde inte låta bli att skratta till. Nog la han märke till Joans nedstämda sätt, men han plockade bara hornet av henne, fyllde på det och gav tillbaka det till henne.

- Kanske det. Kruxet är nog mer att jag inte har något några söner kan ärva. De brukar vilja ha land och jord att bruka. Allt det äger min ömt älskade broder. Sagt med en viss måtta av sarkasm.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent

Joan tar tacksamt emot hornet igen och ler mot Fenrir.

- Oavsett vad som sägs, tvivlar jag på att ni är så hemsk.

Hon ser ner i hornet och viskar sedan lågt.

- Ni verkar inte vara en man som slår kvinnor

Hon skakar på huvudet och försöker komma på bättre tankar.

- Mina söner hade inget att ärva heller, min man var en yngre son till sin far, och jag själv hade 2 äldre bröder. Men döden kommer till oss alla förr eller senare, och plötsligt har jag fått ärva långt mer än jag kunnat drömma om, arv som kommer gå till mina söner. Dessutom är jag säker på att det finns mer att ärva än land och jord att bruka. Har inte ni gjort ert namn välkänt över haven?

Hon dricker lite och ser på Fenrir för att se hans reaktion.

Fenrir

Fenrir

- Man vet aldrig, man vet aldrig. Nog hade han slagit en kvinna, men det var kanske inget som man tog upp en sådan här gång. Det var aldrig roligt att behöva erkänn att han fått sin bak redigt överlämnad till sig av en kvinna. Sådant erkände man helt enkelt inte.

- Du har söner? Mer verkade han inte reagera över det. Det var inte ovanligt att kvinnor långt yngre än han själv hade barn.

- Och som handelsman har jag nog ett rykte, men jag är inte säker på att några söner skulle vilja kännas av det, eller klara av att föra det vidare. Nej, vi får se var livet tar mig. Trots allt, händer det, så händer det. Håller på att lära upp en yngling nu i vad jag gör. Han verkar lovande nog.

http://deomora.deviantart.com/

Sponsored content



Till överst på sidan  Meddelande [Sida 1 av 6]

Gå till sida : 1, 2, 3, 4, 5, 6  Nästa

Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet