Vill du reagera på det här meddelandet? Registrera dig för forumet med några klick eller logga in för att fortsätta.

Du är inte inloggad. Vänligen logga in eller registrera dig

På väg till Fenrirs skepp och på det. Forts, barkväll.

Gå till sida : Föregående  1, 2, 3, 4, 5, 6  Nästa

Gå ner  Meddelande [Sida 3 av 6]

Joan of Kent

Joan of Kent
Joan suckar när Fenrir håller kvar henne och slutar kämpa emot för att komma loss.

- Nåja, jag har fått lära mig en hel del som är användbart.

Hon ler och ser på Fenrir. Hon tänkte på mannen som Edward slagit till inne på tavernan.

- Om du hinner lära känna mig, ordentligt, så kommer du nog upptäcka vad jag pratar om.

Hon ser sedan på den övriga besättningen igen.

Isabella


Isabella hade ännu inte blivit uppbjuden, trots Fenrir utrop. Men det spelade inte så stor roll för henne, hon var van vid att sitta och titta på medans dem andra dansade. Istället dansade hon för sig själv, bredvid Njord och dem andra som spelade, och virvlade runt med kjolen fladdrande runt benen.

Hon kunde inte låta bli att fnissa till när Fenrir släpade runt Joan till musiken. Hon hade faktiskt trott att Joan kunde dansa, men det spelade inte så stor roll för henne egentligen. Det var bara kul att se hur alla log och var lyckliga. Ett stort leende syntes även hos henne själv.

Fenrir

Fenrir
Det stod en man en bit från Isabella, en de inte fått ett namn på, som verkade en aning blyg, men tillslut tog han mod till sig för att gå fram till Isabella och försynt bjuda upp henne. Eller kanske inte bjuda upp så mycket som att räcka fram en hand till henne och hoppas på att hon skulle ta den. Hade han inte haft så mycket skägg hade rodnaden synts betydligt bättre över kinderna.

- Undrar var Anskar håller hus..? Fenrir mumlade detta för sig själv innan han såg upp på Joan.

- Jag får väl se till att göra det, så jag förstår vad användbart ett hov för med sig. Han flinade till.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent
Joan ler åt den blyge mannen som just bjöd upp Isabella och var glad över att Isabella ändå kunde ha kul på skeppet. Hon såg på Fenrir igen och suckade lätt innan hon vände sig bort igen.

- Skulle du verkligen göra dig det besväret?

Hon ser på Fenrir igen.

- Det tar tid att lära känna någon ordentligt, vet du.

Hon granskar honom, för att försöka fundera ut vad han funderar på.

Isabella


Om man kollar noga kan man se en svag rodnad som sprider sig över Isabellas kinder, när den skäggige mannen bjuder upp henne. Hon ler mot honom och tar hans hand.

Fenrir

Fenrir
Den skäggige mannen skiner upp när han faktiskt blev godkänd. De flesta ombord hade inte sett en vacker flicka på mycket länge. De som det vanliga manskapet oftast hade roligt med var de av betydligt lägre standard och billigare, framför allt.

- Det mesta tar tid, men jag har vid Hel lyckats härda ut med de sakerna också, så varför skulle jag inte få för mig att vilja lära känna en vacker kvinna? Trots allt ska det vara en första gång för allt, inte sant?

Att försöka lista ut vad Fenrir tänkte på, eller hade för baktanke med det hela, det var förmodligen fullkomligt omöjligt. Han såg mest nöjd och glad ut, faktiskt. Så kanske hade han ingen baktanke? Kanske var han bara nöjd med livet och precis så bekymmersfri som han verkade?

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent
Joan ler och ser bort för en stund. En lätt rodnad sprider sig uppför hennes hals och hon drar efter andan samtidigt som hon sträcker något på sig.

Hon ser på Fenrir igen, men vet inte riktigt vad hon ska säga. Det blir en stunds tystnad, medan hon bara ser på honom.

- Behöver inte du segla iväg inom kort? För din handel?

Hon ser ner i sitt knä medan hon fingrar lite på sitt bälte.

- Hur länge hade du tänkt stanna här?

Fenrir

Fenrir
- Det bästa med att vara kapten och ha en mjäkig bror som inte förstår saker, är att jag kan stanna hur länge jag vill, var jag vill. Men jag vet inte hur länge jag stannar. Hade tänkt ta en sväng och hälsa på Irland, men annars är jag nog ganska fast förankrad här en stund till.

Han flinade menade mot Joan, som för att säga "Så lätt blir du inte av med mig."

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent
Joan ser på Fenrir igen, med ett nästan fånigt leende. Hon ser ut över hans axel för att se bortom allt.

- Förstår att det måste vara skönt. Att kunna resa vart man vill, när man vill.

Hon ser något drömmande ut och suckar nästan längtande. Sedan ser hon på Fenrir igen.

- Vad håller dig kvar just här?

Isabella


Isabella låter honom leda henne, och hon tror att hon lyckas följa med ganska bra i dansen. Hon njuter av stunden och ler lyckligt mot honom.
En tanke for igenom hennes huvud... hon visste inte hans namn. Det spelade inte så stor roll, men hon kunde inte låta bli att bli lite nyfiken. Dem namn hon hört ropats på båten hade en sån annorlunda, men fin klang i sig.

Isabella såg bort lite mot Joan och Fenrir. Dem pratade och verkade ha trevligt, men hon märkte något i deras sätt att vara mot varandra som inte riktigt stämde. Kanske var dem något på spåren. Hon kunde inte låta bli att le åt dem, för dem såg faktiskt riktigt söta ut tillsammans.

Fenrir

Fenrir
- Det är en underbar känsla som är svår att beskriva. Åh andra sidan har jag vissa resor jag alltid måste göra, för att hålla uppe kontakter, men jag tycker om de jag gör, så jag klagar inte.

Den skäggige mannen verkligen sken, ja, så mycket en skäggig man kan skina, mot Isabella. Det märktes lång väg på honom att han njöt av varje ögonblick, och han hade nog, helt ärligt, inte brytt sig om hon så stampat honom upprepade gånger på tårna och armbågat honom i sidan.

- Just nu? Både det ena och det andra. Fenrir flinade finurligt till mot Joan efter sina ord. Ett flin som kunde betyda det mesta, som vanligt.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent
- Jag kan tänka mig det.

Hon ser på Isabella som dansar och ler mot henne. Hon såg så lycklig och bekymmersfri ut att Joan nästan avvundades henne.

Hon ser mot Fenrir och himlar lätt med ögonen, dock med ett leende.

- Svarar du någonsin rätt ut på en fråga utan att linda in det på något sätt?

Hon säger det i en lätt skämtsam ton.



Senast ändrad av Joan of Kent den fre jan 20, 2012 6:15 pm, ändrad totalt 1 gång

Fenrir

Fenrir
- Det är sällsynt, men det händer. När situationen kräver det, men de svävande svaren är min charm, vet du. Han flinade igen ch såg även han bort mot Isabella. Völundr tog bra hand om henne, verkade det som, åtminstone. Han var glad för de bådas skull.

- Länge sedan jag såg honom skina sådär sist. Völundr är ganska blyg av sig, men bättre navigatör får man leta efter. Detta sades till Joan, naturligtvis, även om Isabella kanske skulle kunna höra honom.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent
- Tillhör din charm säger du? Jojo.

Hon ler så stort att det nästan värkte i kinderna. Hon buffar lätt till honom.

- Här sitter du och retas när man är nyfiken minsann.

Hon ser bort mot Isabella.

- Det var länge sen jag såg Isabella verka så....fri och avslappnad.

Joan suckar.

- Ibland kan livet vid hovet vara hårdare än vad man tror. Speciellt för en prinsessa. Många kan få bilden av lyx och överflöd, men det finns så mycket, mycket mer bakom den fasaden.

Isabella


Trots Isabellas ovana att dansa, så gick det hela... Ja, som en dans helt enkelt. Hon virvlade runt med honom i takt till musiken och bara njöt. Till skillnad ifrån hovet så verkade allt här så bekymmers fritt och kravlöst, och Isabella släppte alla tankar för ett tag. Mjödet hade antagligenbörjat få lite verkan också för det var lite som om en spärr släppts, och Isabella vågade plötsligt ta ut mer på rörelserna och sken som en sol mot den skäggige mannen mitt emot sig.

I dansen så hade dem kommit lite närmare Fenrir och Joan, och hon kunde se att dem hade fokuset på dem. Genom all musik lyckas hon, trots allt, snappa upp ett namn. Eller det var vad hon trodde det var i alla fall. Völundr... Det var så fint, så eget. Hon önskar nästan hon hade ett så speciellt och fint namn.

Fenrir

Fenrir
- Min charm, precis. Och jag tycker mycket om att retas, förstår du. Det är nog en av mina absolut favoritsysselsättningar.
Han flinade, men höll blicken vid Isabella och Völundr.

- Ja, hon verkar verkligen ha roligt. Han nickade långsamt. Nog hade förmdoligen mjödet börjat verka hos även henne, eller så kanske var det den kravlösa omgivningen. Så länge de var i hamn hade få av mannarna alls några krav på sig, utom de vardagliga då, naturligtvis.

- Nej, jag har märkt att det kan vara tufft. Jag menar, vissa får ju till och med lära sig sitta korrekt. Och sedan färgas alltför många adliga kvinnor av sina fäders och bröders åsikter. Eller sina makars för den delen. Som om de inte ska kunna tänka själva. Ett påfund det...

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent
- Det har jag nog märkt. Utan tvekan.

Hon fortsätter se mot Isabella och nickar bara lätt. Det var så härligt att se henne så lycklig. När Fenrir nämner att man ska sitta korrekt rätar hon automatiskt på sig med en suck för en stund innan hon kommer på att ingen här var ute efter att granska henne. Hon lutar sig något mot Fenrir. Även om hela situationen med att sitta i en främmande mans knä, var annorlunda och kändes fel, kändes det samtidigt så rätt av någon anledning. Hon suckar igen och skakar något på huvudet.

- Ibland tror jag att jag haft mer tur än andra.

Det sista säger hon mer för sig själv än till Fenrir.

Fenrir

Fenrir
- Varför det?

En simpel fråga och han låter armarna hålla bättre om Joan, men han håller blicken någon annanstans för ett ögonblick, som om han svävade iväg till fjärran länder.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent
- Åh av flera anledningar. Vi behöver inte gå in på det just nu.

Hon ler något snett och något glimtar till i hennes ögon för en kort stund. Hon smeker honom lätt över armen.

- Vad tänker du på?

Hon skjuter ifrån något så hon sitter rakt igen och skakar något på sig. Sedan gör hon en ansats till att resa sig upp.

Fenrir

Fenrir
- Som du önskar. Han flinade lite, hörde hennes fråga, men svarade inte riktigt på den på en gång. Nej, hon fick chansen att resa sig upp om hon ville, om än med en något frågande blick.

- Tänker tillbaka lite på de gångna åren och det som hänt på dem. Även att jag borde åka hem snart igen och rekrytera lite nytt manskap... Vissa börjar bli gamla och gnälliga och vill helst vara hemma med frun. Dock lät det inte som om han klagade. Snarare tvärtom.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent
Joan reser sig upp och sträcker på sig.

- Så värst gamla och gnälliga verkar dom dock inte.

Hon ler mot honom och ser Fenrirs frågande blick.

- Jag har suttit till häst större delen av dagen, och inte i ett särskilt lugnt tempo.

Hon ler snett och ser bort mot land.

- Jag funderade på att ta en promenad, vill du följa med?

Hon ser något frågande på honom och biter sig lätt i läppen.

Fenrir

Fenrir
De flesta i hans manskap var under trettio strecket, men det var egentligen lite väl gammalt. Även om han aldrig tänkte byta ut Leif, om inte denne bad om det, förstås.

- Jag tror vi har lite olika åsikter, du och jag.

Han reste sig upp från tunnan han suttit på, röck lite på axlarna och började sedan gå mot relingen för att ta sig upp på bryggan och hjälpa Joan upp.

- Vill Isabella följa med hon också? Lika bra att fråga.

http://deomora.deviantart.com/

Joan of Kent

Joan of Kent
Hon ser sig om på skeppet. För henne själv kändes det som att de var i hennes ålder och då Thomas varit betydligt äldre än henne själv, kändes mannarna ombord inte alls gamla.

- Ja, det kanske vi har. Ni kanske har andra vanor än vad vi har här i England.

Hon ler och ser bort mot Isabella och tar något steg ditåt för att tala med henne.

- Tänkte ni resa snart?

Hon vänder sig till Isabella och kallar på hennes uppmärksamhet för att få veta om hon ville med. Hon verkade ha så kul att Joan inte riktigt ville störa och komma mellan.

Hon ser fortfarande på Isabella men hon börjar röra sig mot Fenrir igen.

Isabella


Isabella märker Joan, bromsar in dansen och går lite närmare henne. Hon håller fortfarande i Völundrs högra hand och ger honom ett lyckligt leende innan hon vänder fokuset mot Joan.

- Var det något du ville? hon såg lite frågande på Joan och la huvudet lätt på sned, med ett lyckligt leende på läpparna.

Fenrir

Fenrir
- Ja, de blir för gamla och gnälliga när de börjar vilja skaffa barn och hitta en fruga och så. Han röck lite på axlarna och väntade snällt på att de skulle pratas vid.

http://deomora.deviantart.com/

Sponsored content


Till överst på sidan  Meddelande [Sida 3 av 6]

Gå till sida : Föregående  1, 2, 3, 4, 5, 6  Nästa

Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet