Coneall drar sakta in luften genom näsborrarna och känner den friska lukten den för med sig. Stilla sitter han på sin häst med några beridna krigare strags bakom. Hösten har kommit till Eire och landet stillar sig inför de kalla och stormiga vintermånaderna. Han måste se över de sista handels sändnigarna innan havs gudarnas vrede skulle gör all handels sjöfart olönsam. Endasts hans av nordanmännens tränade män skulle kunna ta sig fram om inte alt för lång tid. Den höstliga bankeen nalkades även så och han undrade vrt den skulle hollas. Tankfult klappar han sin springare på halsen och denne frustar tillsvar, otålig att få komma hem.
Coneall rätar på sig i sadeln och tittar över axeln på sina krigare. Vaksamma män och kvinnor som sitter tillsynes avslapnade i sina sadlar på de små rugigga hästarna som var så väl anpassade för landskapet.
”Am ag taisteal go dtí an caisleán gheimhridh, ach an chéad turas ar Loch Neigh. Sa tráthnónabíonn sé béile mór don athainmniú!” Roppar han till dem och de svarar:
”Ceiliúradh!” i hurrar rop.
Med en enkel tryckning med sina ben får han sin hest att börja skritta iväg innan han sätter den i lätt trav. Medan han rider tänker han på de brev som han måste skriva.
(Dags att färdas till vinter borgen, men först en sväng om loch Neigh. I kväll blir det en stor måltid inför flytten!)
(Fest!)
Coneall rätar på sig i sadeln och tittar över axeln på sina krigare. Vaksamma män och kvinnor som sitter tillsynes avslapnade i sina sadlar på de små rugigga hästarna som var så väl anpassade för landskapet.
”Am ag taisteal go dtí an caisleán gheimhridh, ach an chéad turas ar Loch Neigh. Sa tráthnónabíonn sé béile mór don athainmniú!” Roppar han till dem och de svarar:
”Ceiliúradh!” i hurrar rop.
Med en enkel tryckning med sina ben får han sin hest att börja skritta iväg innan han sätter den i lätt trav. Medan han rider tänker han på de brev som han måste skriva.
(Dags att färdas till vinter borgen, men först en sväng om loch Neigh. I kväll blir det en stor måltid inför flytten!)
(Fest!)