En sval sommardag i Ulaith

Det har gått lite mindre än en vecka sedan följet anläde till Ulaith. Mairé har haft mycket att göra de sanaste dagarna med arbete som legat efter lite sedan resan till Camelot. Nu har hon dock fått iväg de flesta pappren och träffat de som sökt henne under deras frånvaro. Det känns skönt att äntligen få lite ledig tid. Mairé tittar ut genom fönstret och ler, det har regnat väldigt mycket de senaste dagarna men nu har solen tittat fram och det är en fin men något sval dag. Perfekt väder för att införliva löftet till Isabella.

Mairé styr stegen mot det gästrum som tilldelats Isabella under hennes vistelse vid Conealls hov. Framme vid dörren höjer hon handen och knackar på dörren.

Isabella har inte haft så oerhört mycket för sig sedan dem anlände, särskilt inte dem senaste dagarna då regnet i kombination till att både Coneall och Mairé har varit relativt upptagna med sysslor och ärenden har resulterat i att många av Isabellas vanliga sysselsättningar inte varit möjliga under samma utsträckningar. Hon har däremot fått fram en bit tyg, en ram och lite garn ifrån sin kammarjungfru, så nu sysselsätter hon sig med gammalt hederligt broderi.

Isabella hade precis kommit förbi grunden på trädet i sitt broderi och skulle till att byta färg till grönt när hon hör hur någon knackar på dörren. Hon lägger ifrån sig allt på bordet bredvid och går, varken uttråkad eller road, fram och öppnar dörren. Hon bär sitt vanliga plikttrogna leende när dörren svänger upp.

-Hej Isabella!
Mairé ler mot Isabella när hon visar sig i dörröpningen.

-Jag tänkte att det kanske börjar bli dax att införliva löftet jag gav dig under dansen i Camelot. Speciellt då solen verkar ha bestämt sig för att titta fram igen. Om du inte har något annat för dig vill säga.

Isabella brister ut i ett mer hjärtligt leende och nickar.

"Det vore underbart. Lite sol och frisk luft har jag längtat efter sedan ovädret drog in hit. Vet du hur vädret ser ut utomhus? Tror du att jag behöver något varmare på mig?" Hon vänder sig om och letar med blicken efter sin mantel medans hon fortsätter tala, och ser tillbaka på Mairé med en frågande men nyfiken blick.

"Det är lite svalt i luften men inte direkt kallt, jag tänkte klara mig såhär." Mairé gör en gest mot sina egna kläder, en ärmlös linneklänning i mörkbrått. Under har hon en mjukt ljusgrå klänning med helärm, även den i linne.
Vill du kan du ta en tunnare mantel mot blåsten. Jag är van vid det lite karga klimatet vi kan ha här. Beror på hur lätt du fryser. Huvudsaken är att du klär dig bekvämt.

"Hm... Bättre att vara på den säkra sidan antar jag." säger hon lättsamt och hämtar en mantel av det tunnare slaget, och sveper den över axlarna.

"Jag är redo! Vart hade du tänkt att vi skulle gå?" säger Isabella glatt medans hon kliver ut ur rummet och stänger dörren efter sig.

"Gå?" Mairé ser på Isabella några sekunder med en uppenbart spelad förvåning innan hon skrattar lätt.
Å, nej... Ulaith ser man bäst från hästryggen, om du inte har ångrat dig på den punken vill säga. Hon ger Isabella ett vänligt frågande leende.

"Åh, nejdå. Jag visste inte att det rörde sig om en längre resa. Jag antar att jag själv blivit för van vid att hålla mig inom murarna.

En ny glimt av nyfikenhet har letat sig in i Isabellas ögonvrå då hon nu har införstått sig i att hon ska få se mer av det fina landskapet här i Ulaith

"Jag måste vara tillbaks innan kvällen, men tänkte vi kunde ta en tur över dan i alla fall. Och destå snabbare i kommer iväg..." Mairé tar ett steg ut ur rummer och gör en ansatts till att börja röra sig ned mot stallarna samtidigt som hon vänder sig mot Isabelle. "Hur van är du vid ridning?"

"Jag skulle inte kunna påstå att jag är en van ryttare, men jag har förhoppningsvis dem grundläggande kunskaperna inom det. Jag antar att jag kommer vänja mig vid att sitta på en sadel medans jag är här?" det sista sagt som en fråga samtidigt som hon börjar gå.

Vid närmare eftertanke så har Isabella ett minne av att Coneall nämnt något om mycket resande på hästryggen.

Jo, det brukar bli en hel del ridning. Det är smidigaste sättet att resa på. Själv rider jag även en del för nöjes skull.

När de närmar sig stallarna vinkar Mairé till sig en av stallpojkarna som snabbt kommer fram och bugar sig artigt. Dame Mairé, pojken vänder sig mot Isabella och bugar även för henne med ett halvt frammumlat Lady..., uppenbart osäker på hur han bör tilltala den främmande kvinnan.

Cahey, vi tänke ta en ridtur. Hämta in Aidan och gör i ordning Seark till Lady Isabella.

Pojken nickar åt Mairé och skyndar iväg mot hagarna.
Mairé vänder sig mot Isabella igen. Seark är ett vänligt sto och mycket välriden. Jag har en känsla av att ni kommer att trivas med varandra.

Isabella nickar vänligt tillbaka och ler när hon blir mött av vad som verkar vara en lite osäker stallpojke, som om han inte riktigt vet av vilken börd hon är. Och ser roat på när han springer iväg igen.
Stallet verkar fint och välskött. Kan hända att hon kommer spendera tid här under sin vistelse, när hon inte har något bättre för sig i alla fall. Kan vara skönt att för en gångs skull vara på ett ställe där ingen riktigt vet vem hon är.

"Det låter fint. Seark är ett fint namn och jag är säker på att det kommer att gå fint." Hon vänder tillbaka blicken till Mairé och ler glatt.

Mairé besvarar leendet samtidigt som hon leder vägen genom en av stallbygnaderna ut på en innegård. Några män har just kommit tillbaks från en ridtur och lämnar över hästarna till stallpersonalen. En av männen ler glatt och nickar mot dem när de dyker upp på innergården. Mairé besvarar hälsningen och för ett ögonblick ser det ut som om han tänker komma över men han ångrar sig tydligen och följer efter de andra männen i motsatt riktning.

Cahey kommer emot dem med en häst på vardera sida. Han går fram till en ståck och binder upp hästarna.
Mairé går fram till den närmast hästen, en fuxhingst med vakna ögon som mullrar lätt och puttar lite på Mairé när hon kommer fram och strycker honom över pannan. Hej Aidan, är du redo för en ridtur? Mairés röst förändras lite och får ett mjukare tonläge när hon tilltalar hästen.
Hon gör en gest mot den andra hästen som Cahey som bäst håller på att ryckta. Ett brunt sto med stjärn i pannan. Och det här är Seark.

Isabella ler bara vänligt emot alla där och ser sig nöjt omkring.

När Seark väl är fastbunden vi stocken så går hon fram till honom och hälsar på honom genom att prata med honom med mjukt tonfall och klappa honom på mulen. Han verkade väldigt snäll och Isabella gillade honom redan.

"Han är verkligen fin." Säger hon efter ett tag och ser leende upp mot Mairé.

"-Ja, och vänligare häst får du leta efter." Mairé fortsätter att ryckta Aidan medans hon talar. "Seark betyder omtanke eller kärlek och det passar henne verkligen, hon är en riktig pärla. Eller hur Seark? Visst kommer du uppföra dig fint och visa dig från din bästa sida nu när Lady Isabella är här?" Maire skrattar till lätt åt hästen som tittar lite frågande mot Mairé när hon hör sitt namn.

När hästarna börjar bli färdiga går Cahey och hämtar sadel och betsel till Seark och börjar göra iordning stoet för ridturen, en stallpojke kommer ut med Aidans utrustning och räcker över den till Mairé.

När Seark är färdig räcker Cahey fram tyglarna mot Isabella med en lätt bugning. "Seark är färdig nu Lady Isabella." Pojken är uppenbart mer bekväm med situationen nu när han uppenbarligen snappat upp hur han bör tilltala Isabella. Samtidigt spänner Mairé de sissta remmarna på Aidans träns. "Då, så! Ska vi ge oss iväg?" Mairé svingar sig smidigt upp i sadeln och vänder sig sedan mot Isabella i väntan på att hon ska göra det samma. Aidan frustar och skrapar lite otåligt i marken, ivrig att få komma iväg.

*I Stallets stora port öppning står Coneall lutad mot den ena port posten och armarna i kors. han bär en av sina enklare kläslar som han verkar trivas mera i en de finare kläder han har i officiella samanhang. Det är huvudsakligen läder och lin med päls detaljer. Vid hans sida hänger ett kortsvärd. Att dömma av hans hår har han nyligen varit ute någonstans då det har blivit ruffsigt av vindrag. En bit bort kan man skumta hur en staldräng håller på och sadlar av den stora svarta hästen Tyrvind. Hästen trampar lätt på stället som om den fortfarande är full av energi.
Coneall säger ingenting men ett lätt leende spelar på hans läppar *

Isabella skrattar även hon när Mairé pratar med Seark och känner sig bara mer och mer hemma här.

När stallpojken räcker över tyglarna så tar hon dem och svarar med ett simpelt tack och en vänlig nick med huvudet.
Egentligen var hon nog lite besviken på att han snappat upp hennes börd.

Men hon hann inte lägga mycket vikt på det, då Mairé snabbt hade klivit upp i sadeln, och Isabella följde hennes exempel. Hon var inte lika smidig som Mairé, men Isabella satt upp utan märkbara problem i vilket fall.

När hon väl satt uppe på hästen så får hon en överblick över allt och upptäcker då hur Coneall står borta vid stall-porten ,och Isabella blir smått paff av förvåning. Har inte han massa saker att sköta? Tänker Isabella förvånat.

Då så, nu ska jag visa dig hur Ulhaid ser ut utanför stadsmurarna. Mairé ler lätt och låter Aidan skritta frammåt i friskt tempo mot utgången (och Coneal). Hon vänder sig om i saden och ser på Isabella. Hur mycket var det du hade ridigt tidigare?

Isabella sliter sig ifrån sin förvåning och vänder åter tillbaka fokuset till Mairé och Seark, för att följa efter henne emot utgången.

"Inte något överdrivet mycket, men jag borde kunna grunderna och lite mer därtill. Däremot har jag nog inte samma vana som ni har här. säger hon och slänger en ny blick åt Coneal's håll med en lite fundersam rynka i pannan.

*Coneall som just kommit tillbaka från Corduba där han varit merparten av sommaren nickar lätt åt de två*
Jag ser att ni ska ut på en ridtur, tyvär kan jag inte följa med er då jag endast är tillbaka för dagen och har en del stats ärenden att sköta. Cordoba tar sin uppmärksamhet. Men jag är övertygad om att Maire vet lika väl som jag var man kan rida.

Coneal Mairé ler och besvarar Coneals hälsning med en lätt nickning. Ja, det stämmer. Tänkte passa på att införliva mitt löfte till Isabella och visa henne området nu när regnet verkar ha upphört.

*Coneall skrockar*
Regnet upphört? Det tar bara en paus. Finns en anlednign man i Belfast säger "Ifal du inte kan se Morne bergen så rägar det, och om du kan se dem kommer det att rägna."
*Han flinar brett*
Å andra sidan, de dagar det inte regnar ... är nog Irland det vakraste framför gudinnans ansikten. Men vi närmar oss sen sommaren så det lär vara uppehåll tills höst stormarna börjar.
*Han tittar på Isabella, med ett artit leende.*
Jag måste be om ursäkt för att jag varit en så dålig värld, borta i Corduba mesta delen av tiden. Men du får skylla på en kombination av din bror och den Castialianska kungen.
*Han bugar lätt*

Isabella möter Coneall med en lätt nick till bugning och ler sitt vanliga plikttrogna leende, men med en svag glimt av besvikelse i ögonen.

"Det är ingen fara, jag förstår att du ha plikter och sysslor liksom alla andra. Får bara hoppas att du får lite tid att slappna av också. " säger hon i en så vänlig ton som möjligt, för att dölja den lilla besvikelsen.

*Coneall ler lite urskuldane. Hennes ton må vara artig, men den är anorlunda och hn kan ana varför*
Nå, några besök hem under sommaren som ger tid för lite fritid lär jag ha. Corduba tar en del tid, jag är tråtts allt fält ledaren för den ena sidan av ett relatift stort krig. Om det inte vore för att du skulle missa bitar av den Irländska sommaren och att din bror nog skulle flå mig levande skulle jag ta med dig. Men det ä trots allt en aktiv strids zon.
*På hans läppar spelar spåret av ett leende då han verkar ana något roande i det hela*

Isabella ler lite roat när kommentaren om att flås nämns, men den glädjefyllda glimten försvinner snart medans hennes plikttrogna leende hänger kvar.

"Det är bra att du får vila lite i vilket fall. Vill inte att du ska trötta ut dig alltför mycket. Men vad gäller att följa med till Corduba så hade det nog inte varit troligt ändå, jag har trots allt träning och plikter ändå." Isabella ler sitt vanliga trogna leende och håller sin vänliga ton i rösten.