I väntan på adel

Aedan stog på den balkong av trä som överblickade hans by.
Det var fullt av liv och rörelse nedanför honom då alla var i tu med att förbereda ankomsten av de adliga utlänningar som hade manats att komma. Då och då lyftes ett å annat huvud mot Aedan där han stog och en lätt nickande hälsning utbyttes.

Solen var på väg mot sin högsta punkt och det var strax menat för Aedans bror att dyka upp.
Aedan hade dock stor misstänksamhet för huruvida Gearalt skulle kunna hålla tiden.
Gearalt var känd för att kunna träffa en mans hjärta mitt i prick på att slagfält, men att träffa ett klockslag hade nog aldrig tidigare hänt.

((Jag förutsätter att detta är dagarna innan banketen))

*En ärrad krigare med halva ansiktet förbundet och en kraftigt haltning gör sitt bästa att skynda fram längs gatan. Hans skada till trots verkar han stark, då han bär på ett stot knyte på ryggen med varor för Aedans kockar. Det har gått någon månad nu sedan han kom haltandes till Aedans by och sökte arbete, då hans skador inte längre tillät att han stred, men i banketen han hört rykte om såg han en chans att på ett annat sätt tjäna sit land, som han sa. Ihärdig tystlåten har han sedan arbetat för att hjälpatill med förberedelserna. Krigaren kastar en enögd blick upp mot Aedan som han aldrig träffat i person, men hört så mycket om. Han söker Aedans blick med sin egen enögda men stadiga och lugna krigares blick.*

Adlig eller ej, men en mindre flotta med vikingarnas skepp kunde skymtas vid horisonten, stadiga segel framåt. Tittade man bort från flottan och såg dit någon stund senare gick det att se att flera av skeppen bröt av och seglade iväg åt annat håll. Mot hamnen styrde endast två skepp med stora segel i dova färger. Stadigt, men för den delen inte långsamt. Ytterligare en stund senare hade de anlänt och förtöjt skeppen. Vikingar var precis vad det var som anlänt. För den med lite information om vilka som råkat få inbjudan, så kunde det listas ut att det var handelsmannen och problemordnaren Fenrir som kommit. Det fanns mat och dryck och han behövde inte ens betala för den. Klart som Mimers brunn att han dök upp!

Snart hade även Fenrir lyckats upptäckas. Först av, men klädd som sina mannar i slitstarka kläder och skor. Dock mycket mindre skäggig än resten av vikingarna. Han hade dock en annan sorts självklarhet som gjorde att han stod ut.
Han och ett fåtal till började röra sig upp åt det håll de blev visade, medan många av de andra rörde sig in bland folk för att undersöka vad de kunde få ut av den här resan.

Efter cirka en dags rytt från Gearalts by så kunde han nu skåda sin brors by, bara några hundra meter framför honom.
Gearalt och hans hird började sakta rida framåt.
Visst dem var försenade, men dem var där.

Han steg av hästen och lämnade den åt hans hirdmän som fick ta den till stallet. Han var för upptagen med att söka upp sin bror.
Med raska steg började han gå mot sin brors hus och bankade sedan hårt på dörren.

En av de många som var i fart med att ställa i ordning inför det kommande firandet på nedre våningen öppnade porten åt Gearalt och ledde honom upp till Aedans rum.

"sen som vanligt, bror"
Sa Aedan medan han vände sig om med ett leende

"jag må vara sen...men jag är ju här nu broder och det är väl det som räknas" sa Gearalt med en bestämd ton och skrattade lite efteråt.
"Så vart förvarar du mjödet broder?" Sa Gearalt och tittade på Aedan med ett leende.

"skåpet till venster" Aedan pekade

Aedan tog tunga steg mot ett bord och skog sig ner. på boret låg en hög med papper. En suck ljöd när han såg över den.

"Vet du vad detta är broder?"

Gearalt vände sig mot skåpet, plockade upp sitt dryckeshorn från bältet och fyllde det med mjöd.
Han tog en stor klunk och vände sig sedan mot sin bror med en undrande blick stirrandes mot pappershögen.
"Det är en hög med papper, så mycket vet jag. Men vad som står på vet jag ej, upplys mig broder!"

Han gick med raska steg och satte sig på stolen framför Aedan och tog en till stor klunk av det utsökta mjödet.

"Detta bror, är svar från adel som skall delta på våran festivitet. Långt ifrån alla har svarat, men efter min vist på Camelot för nästan ett halvår sedan kan jag gissa mig till att åtminstone ett par kommer komma utan att ha svarat.
Dock är det inte riktigt detta som tynger mig."

Aedan blädrade genom breven medan han talade.

"Det fins en person som ännu inte har svarat, och från vad jag kan bedöma är detta inte en person som tanklöst skulle strunta i det"

Aedans blick lyftes mot Gearalt.

"Coneall, den fähunden!." Svarade han och slog näven i bordet ilsket.
"Vi får väl hoppas att han svarar ändå, skulle vilja ta några ord med honom" sa Gearalt och svepte mjödet ur sitt horn.
Gearalt ställde sig upp och gick med raska steg mot mjödskåpet och fyllde upp sitt horn igen.
Det syntes att han var arg.

*Den skadade krigaren har haltat vidare till Aedans kök med sin börda av varor.

Strax efter Geralds ankomst kommer en kurir I Ulaidhs färger och medelar vid porten att ahn har ett medelande till Thane Aedan från Kung Coneall*

"Om jag känner dig så väl som jag tror så skulle nog bara dina nävar tala"
Sa Aedan skrockandes.

"Men säg mig bror, hur går tränandet av alla de nya kämpar som anslutit sig till oss? Jag har hört att du till och med ökat antalet i dina privata styrkor"

"Bara min nävar? Jag må ha lite annorlunda metoder än du broder, men jag tror Coneall skulle behöva tala lite med mina nävar." Sa Gearalt och tittade på sin bror med ett leende.

"Mina nya rekryter tränas väl, jag nöjer mig endast med det bästa...det vet du. Men det finns många fler platser jag inte besökt där jag hört talas om bra stridskämpar. Så än är jag inte klar. Finns det något jag kan göra medans jag är här broder?" Sa Gearalt med en väldigt allvarlig ton i rösten.
Han tittade ner i sitt tomma horn för att sedan gå en till vända till mjödskåpet för att fylla på.

Efter vad som kunde uppfattas som en lång promenad, men den hade bara varit långsam. Trots allt måste det gå att undersöka vad som fanns i byn och inte. Fenrir hade anlänt till det hus som blivit utvisat för honom. Med sig hade han inte någon förutom en bekymmersam rynka mellan ögonbrynen.
Näven höjdes dock för att lätt knacka på dörren, innan han lutade sig mot ena väggen för att vänta på att någon skulle vara vänlig nog att öppna.
Tydligen så var det en bra idé att tala om att man kommit för att äta någon ur huset, någon hade sagt det någon gång till honom.

En liten parvel på kring 12-13 år öppnade huvud ingången till storhuset för att se den råbarkade vikingen framför sig. Han såg upp med en bekymrad blick och frågade med sin kraftiga irländska dialekt
"goddag herrn"

- Sött...
Fenrir ögnade pojken upp och ner. Intressant vad de använde pojkar till här. Dörröppnare.
- Jag skulle tydligen anmäla min ankomst, tyckte någon. Fenrir. Han den där som bjöd in.. Vad hette han nu igen..? Hm... Aja, han vet förmodligen inte vad jag har för namn heller, men jag är här nu i vart fall.
Ganska tydligt att detta inte var något han brukade göra till vardags. Andra skulle förmodligen skickat en budbärare, men inte vikingen. Skitig och dan, och lutade av saltvatten.

((Since I don't speak much Swedish I'll write my parts in English, but feel free to continue in Swedish. I'll use Google Translate if I don't understand something.))

On the fields surrounding the village, about a dozen warriors gallopped on their short, stocky horses. Their clothing and hairstyle implied that they came from the Eastern plains.

Their leader, a tall, slim man spotted the ships on the horizon, and he though: "I wonder if it is the ship of that nice fellow that sailed me back to the continent last year. What was his name... Fenrir, I think?"

On top of a hill near the village, he commanded halt. The warriors stopped.

"What is it, Keve? Have we arrived?" one of them asked.

"Indeed, Örs" Keve replied. "This must be the village we were invited to. I'll ride forward and talk to their chief. Have a drink, and get ready to set up our tent. I'll send you word once we've got their permission."

Keve kicked his horse's side, and rode into the village, followed by only two of his servants.

"It's good to be back in Ireland." he thought.