Nattlig promenad

- Ja, ungefär. Även om en gammal, god krigare har en chans att komma till Valhalla ändå, förstås. Det finns undantag, men de är få.

Det var lite av en utmaning att försöka förklara det här för honom, för någon som växt upp med en annan tro och en helt annan inställning till livet.

- Valhalla....

Hon upprepade ordet mest för sig själv, försökte greppa vad Fenrir försökte berätta, men det kändes helt obegrivligt för henne. Hon lät ena handen greppa ett litet kors hon hade runt halsen. Ett tag fingrade hon på det.

- Vi kanske skulle diskutera något som inte verkar obegripligt för minst en av oss.

Hon ser på Fenrir och ler lite innan hon ser sig omkring, lite för att se vart de egentligen tagit vägen. Hon hade inte tänkt på vart hon hade gått och vandrade lätt iväg på villovägar när hon befann sig i andra tankar.

- Valhalla ja...

Den plats han skulle komma till den dagen han dog. Kanske kunde det vara svårt att greppa för någon av en annan religion, hur man kunde vilja dö i strid. Men gudarna behövde de starkaste när Ragnarök kom.

- Om det är vad du önskar, så naturligtvis. Vad vill du tala om?

Flinade charmant åt henne, men stannade till. De hade följt hamnen och nog hade de tillslut kommit bort från den också. Tänk vad en promenad kunde föra en långt på så kort tid.

Joan försöker lokalisera sig och ser fortfarande framför sig när hon svarar Fenrir.

- Åh, jag vet inte riktigt. Vädret?

Hon fnissar till lite innan hon leende ser på Fenrir igen.

- Eller så kan vi diskutera när du kan hälsa på i Kent, så jag får lära dig jaga.

Hon tar sedan in på en lite avstickande väg, som för att undersöka vart den kunde ta henne. Här hade hon alltid känt sig trygg även utanför murarna och hon tvivlade på att Fenrir skulle göra något för att skada henne.