En dag som alla andra?

Det var en kall förmiddag i mitten av november. Snön hade ännu inte kommit, men det hade börjat blåsa kallt som tusan och vinden rev och slet i kläder och tak, speciellt på det tag där Fenrir för stunden befann sig. Karln hade klättrat upp på ett tak till en gammal dams hus, för att laga de läckor hon inte kunde ta hand om själv.
Gamla skulle inte upp på tak, ansåg han allt själv. Så därför hade han nu erbjudit sig att laga läckorna. Tunikan hade fått stanna på marken och han satt bara i en skjorta, som börjat bli genomsvettig, på överkroppen. Systematiskt lappade han ihop taket som om han aldrig gjort annat i hela sitt liv. Ibland tog han en paus för att torka svetten ur pannan.

- Snart måste jag dricka lite... Mumlade han för sig själv.

Han såg dessutom förmodligen till att dra på sig någon sjukdom, för ingen vettig engelsman skulle tagit sig upp på ett tak i bara skjorta och byxor en sådan här dag. Ingen vettig människa rent generellt, helt ärligt. Men Fenrir satt där han satt, och såg inte alltför lidande ut.

Han stannade åter upp för att torka svetten ur pannan och se ner från taket när den lilla damen ropade åt honom att hon hade en mugg vatten åt honom. Fenrir tog sig ner, så smidigt det gick.
- Tack frun. Vänligt av er. Ert tak är snart lagat. Jag hoppas jag inte fört för mycket oväsen. Han tog emot muggen med vatten och svepte innehållet i ett drag. Han betedde sig mycket olikt mot vad han brukade runt de i hans egen ålder, eller yngre. Artig och belevad.

- Nej då, inte har du stört inte, unge man. Ta den tid du behöver. Jag är bara glad att få det lagat. Skrockade tanten muntert. Dock försvann hon in igen, så Fenrir kunde klättra upp på taket igen för att fortsätta.