En mors skyldighet

Hon blir lite förvånad när dörren plötsligt öppnas och reser sig upp för att se vem det är, fortfarande med pojken i famnen.

- Det är ingen fara, släpp in honom bara, säger hon till tjänarinnan som försökt stoppa mannen.

Hon tar några steg mot dörren för att kunna hälsa bättre.

- Det är trevligt att se dig igen. Hörde jag rätt att Fenrir är tillbaka?

Leif muttrade något om att sånt där folk förstod han sig inte på.

- Ja, lilla damen, han är tillbaka, men jag skulle vänta med att hälsa på honom med åtminstone någon dag. Hans humör är inte på topp och han vägrar tala om varför.
Den stora mannen röck lite på axlarna för att tala om att han inte fått veta något om saken.

- Ja, det är kanske bäst. Jag har en känsla av att det inte lär bli bättre när vi väl ses... Men var snäll och förvarna honom inte, då kanske han inte kommer och träffar mig alls.

Hon ler och gör en gest mot den andra kvinnan.

- Har du träffat Morag? Hon är här med min brorson, Tearlach.

- Naturligtvis inte, lilla damen. Han kunde inte låta bli att bli nyfiken och det syntes lång väg på honom. Dock ändrades minen något när han såg Morag, och "brorson" nämndes.

- Jag tror jag nyss listade ut gåtan, lilla damen. Och jodå, jag och Morag har setts förut, men det var nog en två eller tre år sedan nu.

- Fenrir har ingenting att oroa sig för, vi har ordnat en överenskommelse och allt ska nog bli bra. Men känner jag honom rätt lär han väl ha åsikter om saken ändå. Jag hade nog tänkt vänta ett par år eller så med att berätta om det för honom, men det är väl lika bra att erkänna direkt.

- Vi får se hur det blir med att oroa sig, lilla damen, men han kommer nog inte bli glad. Ska dock inte förvarna honom. Men, jag måste vidare nu. På återseende, lilla damen, Morag. Och med dessa ord vände Leif ryggen till och gick ut genom dörren igen.

Moraig jom just öpnat munnen för att svara på Aldrionas fråga och sedan stått med den lätt öppen medan de andra pratat stänger den lätt förläget för att sedan fortsätta.

Nej ers nåd det gör han inte

Hon ler lite och knyker med huvudet åt Leif, som att säga att han just bekräftat detta.