Ett brev från Coneall...

Tre ryttare närmar sig Camelot i frisk trav. När de kommer in på borggården håller de in hästarna. Ryttaren som ridit i täten klappar om hästen och ser sig om på borggården. Hon bär en mörkgrå mantel över kläderna och det är svårt att avgöra såväl varifrån hon kommer som av vilken börd hon är. Männen i sällskapet ser ut att vara soldater av lägre rang.

En ung man sticker ut huvudet genom en dörr när de kommer in på borggården. Han försvinner igen, men dyker upp ett ögonblick senare, nu med hatt och mantel på för att hålla den kyliga vinden ute. Han går fram till de tre. En blick på dem alla leder honom till att hon är gruppens ledare. Han bugar kort innan han tilltalar dem.

-Ärende?

Kvinnan sitter smidigt av hästen och vänder sig mot mannen som just kommit ut på borggården, hon ler svagt. Jag söker Lady Aldriona. Vet ni om hon är anträffbar?

-Följ med in, så ska jag skicka någon efter henne. Vem ska jag hälsa är här för att se henne?

Med ytterligare en bugning gör han en gest mot dörrarna han själv kommit ut genom. Två yngre pojkar, kanske i de tidiga tonåren, har kommit ut genom en stalldörr och står nu redo att ta hand om hästarna.

Mitt namn är Mairé. Jag söker Lady Aldriona å kung Conealls vägnar. Mairé stryker hästen över halsen och lämnar över tyglarna till den av pojkarna som står närmast. Hon följer sedan efter mannen in. De båda männen (som även de suttit av) gör en ansats till att följa efter men Mairé håller försiktigt upp handen som tecken på att de ska stanna kvar.

Han visar henne in i en salong med en stor eldstad på ena väggen och utsikt över de frostiga trädgårdarna åt andra hållet. Sedan försvinner han ut genom en annan dörr.

Salongen är något kylig, de stora fönstren antagligen inte särskilt bra på att hålla inne värmen, men det är i alla fall varmare än i hallen utanför. Mjuka mattor täcker golven och nära både eldstaden och vid fönstren finns sammetsklädda stolar och fotöljer utplacerade.

Mairé ser sig om i det stora, främmande rummet.Det är inte utan att hon känner sig lite bortkommen. För mindre än ett år sedan hade hon aldrig varit utanför Ulsters gränser. Tilliten hon fått från Coneall känns både smickrande och lite skrämmande. Hon undrar vart han befinner sig just nu. En sak är i alla fall säker, han sitter inte hemma i Ulster och bara vänta på ett besked. Antagligen har han försökt söka upp The Black Prince...

Mairé går fram och ställer sig intill elden. Värmen från lågorna är en välkommen känsla efter den kalla ritten. Medans hon värmer händerna mot elden vandrar tankarna till det möte hon har framför sig. Coneall må ha skickat henne i ett till synes privat ärende men Mairé vet att hur detta skulle komma att spelas ut handlar lika mycket om politik som om något annat.

Efter en stund återkommer tjänaren igen, han tar ett steg in genom dörren och sedan ett åt sidan.

-Dame Aldriona, fru Mairé, säger han tillsammans med ännu en liten bugning. Efter honom följer Aldriona, anspråkslöst klädd med hovets mått mätt och med en broderad sjal om axlarna för att hålla kylan ute.

-Mairé! Vad roligt att se dig igen.

Hon ler varmt och går bort till elden där Mairé står, samtidigt som tjänaren diskret försvinner ut genom dörren igen.

Lady Aldriona! Mairé vänder sig om, niger mot Aldriona och besvarar leendet. Detsamma. Verkligen roligt att se dig igen. Jag hoppas att allt står väl till med dig?

- Åh, det är mycket att göra, men man ska inte klaga.

Hon ler varmt. De kanske inte skulle kunna kallas vänner direkt, i alla fall inte än, men hon hade tidigt fattat tycke för Mairé.

- Jag väntade mig inte att se dig förrän tidigast till påsktid, vad för dig till de här trakterna?

"Jag är här å king Conealls vägnar, han bad mig överlämna det här brevet till Er..." Röst är lugn och kroppshållningen avslappnad men en viss oro kan skymtas i Maires ögon när hon sticker handen innanför manteln och räcker över ett pergament förseglat med Conealls sigill.

(Off: Postar brevet som ett PM så får du lägga ut det beroende på om Aldriona öppnar brevet nu eller om hon avvaktar)

Hon tar brevet och sätter sig ned i en av fotöljerna vid elden. Hon håller i det ett ögonblick innan hon bryter sigillet, anar vilken karaktär innehållet kan tänkas ha.

Sakta läser hon brevet, både en och två gånger.

Kära Aldriona

Nyheten har nått mig att du har trolovats till min vapenbroder Kung Edward ”The Black prince of Wales”. Då en sådan nyhet säkerligen är av stor lycka i mångas sinnen önskar jag att jag kunde säga det samma. Jag har varit väldigt diskret med det hittills, men kanske har ni kommit att märka mitt intresse för dig. Min avsikt var att börja uppvakta dig och visa min kärlek så som det anbekommer en Kung. Med nuvarande händelser slänger jag all diskretion åt sidan och öppnar mitt hjärta med detta brev. Jag älskar dig sköna Aldriona, att få erbjuda dig mitt hjärta och platsen bredvid mig som min drottning skulle glädja mig oändligt. Jag minns den tid vi spenderade tillsammans på Irland som oerhört lycklig, så vill jag spendera resten av mitt liv med dig. Varken svåra tider eller motgångar skulle kännas svåra om vi mötte dem tillsammans. Din kraft som person och din skönhet är som Irlands gröna kullar, energigivande och omotståndlig att älska.

Min kärlek har du vad du än svarar eller gör, och med kärlek önskar jag dig lycka. Jag hoppas att du är villig att finna den med mig.

Likt en stilla bris över vatten är min kärlek och likt den storm som drar över havet.
Med skälvande hjärta, jag låter mig svepas med.
Av tro på en framtid, jag vägrar lägga mig ned.
Vid porten jag nu med min kärlek stå, och hoppas dit hjärta få höra slå.
Min dam! Min älskade! Mit hopp ropar ut, får jag detta sedan höra tillbaka till slut?

Din Coneall

- Jag misstänkte väl att det var något sånt där...

Hon viker ihop brevet igen och betraktar det brutna sigillet tankfullt.

Mairé står tyst och avvaktar Aldrionas reaktion. Hon betraktar henna diskret, försöker se om hon kan utläsa något av Aldrionas känslor inför meddelandet.

I plötslig irritation slängde hon ifrån sig brevet på det lilla bordet bredvid fotöljen.

-Förstår han inte vilken sorts situation han försätter mig i genom att skriva så där? Ser han inte vad som kommer hända om han låter det vara allmänt känt vad han håller på med? En enda illvillig tunga och ryktena om mig kommer starta!

Hon kastade en blick på brevet, som om pergamentet i sig bar skulden för allt ont som skulle kunna ske.

- Att han gör så där! Folk kommer förutsätta att gett honom anledning att tro att han har en chans, fastän jag är trolovad, att jag...

Hon suckade och sjönk tillbaka i stolen, all ilska borta lika snabbt som den flammade upp.

- Fast det har jag väl också. Jag har alltid varit fäst vid honom. Om saker hade varit annorlunda, kanske...

Hon tystnade och såg frånvarande ut för ett ögonblick innan hon skakade på huvudet.

- Men det är de inte. Han ger mig inget val, och han gör saker så svåra. Jag kan inte låta det vara några tvivel i andras ögon om vem jag har valt och min trofasthet mot honom. Om jag skulle få sådana rykten om mig... Nej, det är riskabelt nog som det är att som kvinna leda en riddarorder, jag kan inte tillåta mig att lämna möjligheter för de som hellre sett mig utbytt att komma åt mig.

- Men jag vill inte såra honom heller. Fast det är väl omöjligt vid det här laget.

Hon reste sig upp och ställde sig framför eldstaden, för rastlös för att sitta stilla.

- Det kommer i alla fall inte ses som en personlig förolämpning att jag nekar honom. Kungen utlyste våran förlovning, att bryta den vore att gå emot en kunglig order. Hade jag valt Coneall nu, och lämnat Edward... Det vore en grov förolämpning. Det skulle kanske till och med leda till krig.

Hon suckade och skakade på huvudet igen.

-Vad förväntade han sig för reaktion egentligen? Sådana här saker fungerar inte som i sagoböckerna.

Mairé ger ifrån sig en lätt, nästan ohörlig suck. Antagligen ungefär den reaktionen ni har... Hoppet var väll ett annat men Coneall vet hur situationen ser ut. Han var tveksam inför att sända brevet, ville inte... ställa till något... Men tror att han på något sätt inte kunde låta er gå till altaret utan att låta er veta. Ville inte lämna det osagt. Han håller väldigt mycket av er...

Vad gäller rykten tror jag inte ni behöver oroa er. Coneall har alldeles för stor respekt för er för att vilja skapa problem. Han kommer respektera det beslut ni väljer att ta. Och ingen annan än Coneall själv och ni har sett brevet.

Mairè tvekar lite innan hon fortsätter. Om ni inte misstycker att jag säger det så... jag har uppfattat det som att trolovningen inte var... helt planerad... från er och kung Edwards sida. Att kung Richard agerade mest på eget initiativ... Inte min sak kanske... men tycker nog det hade varit... ja, han borde kanske ha talat med er först.

- Jo, det är sant. Richard agerade på eget initiativ där. Men Edward har stått mig nära i många år nu. Jag visste att frågan skulle komma förr eller senare, bara inte att det skulle bli på det här sättet. Jag hade ju föredragit om de talat med oss först, men vi är ju inte direkt det första paret i världshistorien där någon annan än vi haft en hand med i att arrangera det hela.

Mairè tittar lätt tomt in i lågorna. Nej, det är väll så. Vid många giftermål spelar politik större roll än vilka känslor som är inblandade. Och så fort det kommer till politik... ja, då är det alltid många som vill vara med och säga sitt.

Mairè står tyst ett ögonblick och sneglar sedan försiktigt på Aldriona. Undra hur hon skulle reagerat på Conealls brev om det kommit innan banketten...? Hon känner inte Aldriona tillräckligt väl för att våga antyda för mycket. Hon kan lämna dörren öppen men situationen är känslig som den är så hon vill undvika att fråga rakt ut, känner att det egentligen inte är hennes sak att lägga sig i.

- Jag hoppas bara att Coneall kommer förstå... Jag önskar att allting inte behövde ha blivit så här komplicerat.

Hon plockar upp brevet från bordet igen.

- Jag måste skriva ett svar till honom som du kan ta med dig.

Mairé nickar sakta åt Aldriona som bekräftelse på det hon just sagt. "Jag ska lämna er ifred. Passar på att titta till hästarna, det har varit en lång ritt för dem" Mairé niger mot Aldriona och går mot dörren.

Även Aldriona lämnar salen och återvänder till sitt eget rum. Hon sätter sig vid det lilla skrivbordet, men det tar en lång stund innan hon ens sträcker sig efter penna och papper. Än längre tar det innan pennan först rör vid papperet.

Käre Coneall

Jag önskar att jag kunde skriva ett lika vackert brev tillbaka som du skickade mig. Att jag aldrig behövde såra dig. Kanske om saker varit annorlunda, om andra val hade gjorts.

Men vad du har hört är sant och slutgiltigt. Jag har sagt ja till Edward. Trolovningen är offentlig och ingenting kommer ändras.

Jag förstår om du aldrig vill se mig mer, aldrig mer tala med mig. Edward är din vän och jag vill inte förstöra den vänskapen. Jag vill inte vara den som sår tvivel och misstänksamhet er emellan. Men även om jag måste hålla det för mig själv kommer du alltid vara min älskade vän, det kan ingenting ändra på.

Aldriona

Hon läste igen brevet en gång till innan hon vek ihop det och förseglade det. Vid det här laget var det sent på kvällen och hon skickade det till Mairé med än tjänare hellre än att störa henne.

Mairé står vid fönstret och tittar ut på den mörka borggården. Det är sent och hon har blivit inkvarterad i ett av gästrummen. Hon har bytt om för natten, kanske borde hon gå och lägga sig?

Plötsligt knackar det på dörren. Mairé rycker till lite, oberedd på det plötsliga ljudet. Hon öppnar försiktigt dörren och ser en av tjänsteflickorna.

Flickan niger och ser lite oroligt på Maire. "Fröken Mairé. Jag ber om ursäkt ifall jag störde Er..."

Ingen fara... Mairé tittar vänligt men frågande på flickan.

Lady Aldriona bad mig överlämna det här brevet. Flickan sträcker fram ett pergament hon haft i handen. Det är till kung Coneall

Mairé tar emot brevet och tackar flickan som niger lätt och försvinner längs korridoren. Mairé stänger åter dörren om sig och kryper ner i sängen. Hon känner sig trött efter den långa dagen, ovan som hon är vid långa resor. Mairé bestämmer sig för att låta både sig själv och hästarna vila nästkommande dag innan de åter beger sig iväg för att överlämna brevet till Coneall. Nöjd med beslutet sluter hon ögon och drar täcket tätare om sig.

Dagen har kommit för Maires avresa med brevet till Coneall. Lungt och stilla står en oansenlig man vid stallet och ryktar en tjudrad häst.

Tar ett djupt andetag när hon kommer ut på borggården. Det är relativt tidigt på förmiddagen och rester av nattens friska kyla hänger fortfarande kvar i luften.

Mairé styr stegen mot stallet. Hon stannar till når hon på avstånd ser Aidan stå tjudrad utanför stallet. En man som hon gissar är en av stalldrängarna står och ryktar hästen. Typiskt också, hon hade hoppats på att själv få göra iordning stoet. Nåja, mannen menar väll väl.

Mairé rätar lite på sig, lägger på ett leende och går fram till mannen. "God morgon" Hon nickar mot mannen samtidigt som hon låter handen glida mjukt längs hästens hals.

Mannen nickar mot maite och går emot henne medan han svarar på eireska:

"God morgon councilar Maire" lungt fortsätter han förbi henne medan han stoppar ett brev i hennes hand. Utan att visa teken på att ha gjort något fortsätter han bort genom stallet.

Brevet:

Maire
Mitamtal har gått bra om än inte som jag hoppades.
Har rest till Corduba och väntar din raport där. Lämna
raporten skriftlig eller muntlig.

C

Mairé stelnar till ett snabbt ögonblick vid mannens tilltal, uppenbarligen var han ingen stalldräng i alla fall...

Hon känner brevet i handen och vänder uppmärksamheten mot Aidan. En lätt oro stiger upp inom Mairé. Undra om något har hänt då hon inte blir kontaktad öppet. Maire ser sig diskret om innan hon öppnar brevet. Corduba? Hon letar i minnet men kan inte dra sig till minnes någon anledning till att Coneall skulle vara där... Nåja, det lär visa sig tids nog.

Medans Mairé sadlar och betslar Aidan ansluter de två männen i hennes sällskap. De tre ryttarna sitter upp och Mairé sticker brevet från Coneall i handen på den äldste av de två männen. Nya färdplaner Mannen nickar bekräftande och drar kappan tätare om sig innan de lämnar borggorden och Camelot bakom sig.