Corduba (Aldrionas brev till Coneall)

Efter ca tre dagars belägring av Corduba ses i fjärran tre ryttare närma sig i lugn galopp...

(Off Fredrik: Hur är läget runt staden? Vad ser de?)

Ryttarna kommer allt närmare belägringen. Alla tre är klädda i mantlar i mörkare färger. De har inga emblem, färger eller symboler som kan ge en antydan om vilka de eller vad deras ärende kan tänkas vara.

((off: har inte hittat nån bra karta, belägringen har pågott i ca 1år när Edward kommer tillbaka och Coneall samt Joan kommer ner till cordoba men i stora drag , att stadsmuren är kraftigt skadad, belägring av slottet pågår, utanför satsmuren har ett antal tält slagits upp och därifrån hörs skrik av smärta, med andra ord hospitalium (resarverar mig för stavningen. Anna sover)))

Det ryttarna ser när de ser staden är att cordoba ligger på en höjd där slottet ligger högst upp, de lite finre husen runt det och i ytterkanten av staden slumliknande hus.
det är aktivitet överallt, en stor del befinner sig i de lite finare karteren och är i full fart med att belägra slottet, en annan del springer med bårar fram och tillbaka med skadade och en del hjälper civilbefolkningen med mat och tältresning.
på en kulle i nordväst sätt från staden står det befälstält på en kulle med ett antal standar viftandes i vinden och där det går att urskilja iallafall tre standar, Edwards, conealls och ett med tre lejon på röd bakrund precis som i en del av Edwards sköld men med en vit ram runt kanten av standaret.

När de tre ryttarna befinner sig några 100 meter utanför staden höjer en av dem höjer en aning och alla tre håller in sina hästar. Den av ryttarna som gett signal till att stanna böjer sig fram och utbyter några ord med en av de andra varpå alla tre styr hästarna mot ett tält med standarer utanför beläget på stadens nordvästra sida. De rider nu i en mera samlad galopp, om ingen tar någon notis till dem saktar de av till trav när de kommer närmare tältet.

En man i full mundering kommer ut ur tältet och ser upp på ryttarna.

- King Edward? Mairé låter huvan falla ner. Hon tittar lite frågande på mannen som just kommit ut ur tältet. Är det Edward som gömmer sig bakom hjälmen? Helt säker är hon inte...

Mannen tar av sig hjälmen och såg upp på Maire, visst var det var det Edward.
-Maire, vad gör ni här, har det hänt nåt?

Mairé ler lite mot Edward, klappar om stoet och sitter smidigt av.
-Nej da, det är ingen fara. Jag är här för att se King Coneall. Mairé låter blicken fara över staden och omgivningen.
-Här verkar det hända saker dock...?

- Jo, här händer det en del.
Edward ser ut över förödelsen.
- Coneall gör sig i ordning inne i tältet.
Han visar med en svepande rörelse med handen.
- Jag tror att det bara ska vara att kliva på.

Coneall kommer i denna stund ut spatserandes i lågmält samtal med en a de män som följt med honom från Ulaidh,
Han bär sin normala strids utrustning kungliga märkningar och klan märke, med några för Maire extra detaljer. Vid hans sida hänger som vanligt de två svärden, och på hans rygg är ett koger med pilar och en osträngad båge fäst. Manen känner Maire igen som en av Conealls längsta tros tjänare och vapenbroder till hennes bortgågne far. Coneall verkar inte lägga märke till Maire och pratar med Dajvi medan han getikulerar mot olika delarav staden och verkar peka ut avstånd från olika håll.

Mairé tittar upp mot Coneall när han kommer ut ur tältet. Hon nickar mot Edward och niger lätt innan hon tar Aidan vid tygeln och börjar gå fram mot Coneall och Dajvi. (De två männen i Mairés sällskap sitter av men stannar där de är).

Mairé noterar att Coneall och Dajvin verkar uppslukade i samtalet. Hon stannar på visst avstånd snett framför männen och väntar på att samtalet ska lägga sig.

Dajvi och Coneall forsätter samtala med varandra snabbt på Eiriska tills Coneall ska peka ut något åt Maires håll. Han tittardå upp och ger henne ett leende.

Ball den Chomhairle Marie, ar chúis iontais taitneamhach a fheiceann tú anseo. A dhéanann do láithreacht saol níos fearr, mar i gcónaí

Han bugar sig lätt mot henne. Han bugning är tydlig att visa repekt men på intet vis undergivenhet.

((Rådsmedlem Marie, en trevlig överraskning att se er här. Din närvaro gör tillvaron bättre som alltid))

- King Coneall. Mairé böjer huvudet och niger mot Coneall som svar på hans hälsning. Hon ger honom sedan ett varm leende och går fram till männen.
- Dajvi.Vad trevligt att se dig. Mår Caira och barnen bra?

Coneall ler glatt mot Maire och låter henne prata med Dajvi, den senare bugar djupt mot Maire.

Min livskamrat måde bra sist jag såg henne, dock har jag inte hört något sedan jag var tvungen att rida iväg med min kung.

Han ser lite urskuldande på Coneall som att be om ursäkt för att ha antydigt en klagan över att tjäna honom. Coneall nickar och ger teknen för "uppfattat" och "ingen fara" med sin hand men är i övrigt tyst.

Men hur står det till med er Rådsmedlem? Ni ser lika vacker ut som vanligt, och jag vågar påstå att erat huvud är med er ännu. Säg mig, är ni här i oficiella ärenden eller för att vrida om huvudet på min kung?

Han ler skämtsamt, var just likt Dajvi att göra narr av de elacka ryckterna.

Mairé stannar upp mitt i en pågående rörelse och en lätt rodnad sprider sig över hennes kinder. Hon blev uppenbart överrumplad av frågan. Varför kunde Dajvi inte bara lära sig att vara tyst? I vanliga fall uppskattade Mairé hans frispråkighet men detta var inte ett sådant tillfälle.

Blicken flackar snabbt, nästan omärkbart, över mot Coneall. Visserligen var Mairé väl medveten om att det pratades och spekulerades ganska friskt kring vilken relation hon och Coneall egentligen hade till varandra. Ryktena varken förvånade eller störde Mairé speciellt mycket och det var inte först gången någon kommenterade det hela. Men att säga något i Conealls närvaro - det var det ingen som vågat tidigare (hon var inte ens helt säker på hur medveten han var om ryktena). Men om det var något Dajvi var känd för så inte var det social smidighet i alla fall.

Mairé återfår dock snart fattningen och fixerar demonstrativt Dajvi med blicken.
-Jag är här med meddelande till king Coneall som jag ansåg det lämpligast att överlämna personligen. Rösten är lugn och säker, som att kommentaren Dajvi fällde aldrig blivit sagd. Något i hennes kroppshållning har dock förändrats.

Coneall tittar plötligt på Dajvi då denne nämner ryckterna om hans och Maires relation. Han är ovan att det nämns i hans närhet verkar det som, men hans ansikte avslöjar ingenting. Maires svar verkar roa honom dock

Dajvi bugar sig höviskt för Maire som trots allt är hans överordnade i Ulaidhs herarki.

"Tro mig min sköna, jag endast gjorde narr av dem som vågar sprida sådanna ryckten om er hedervärda person.
Jag hoppas att ni tar emot min mest ödmjuka ursäkt om ni tagit illa vid av mitt högst olämpliga skämt på er bekostnad."

Dajvi fortsätter vara djupt bugad i väntan på Maires svar, medan Coneall gör en min som tydligt säger "Den mannen är obotlig"

Mairé möter Conealls blick och kan inte låta bli att le, han verkar inte ha tagit illa upp. Hon vänder sig mot Dajvi och skrattar lätt. -Ingen fara Dajvi Skrattet är vänligt med det går att ana en nervös underton. Mairé har inte riktigt vant sig vid att de hon fått lär sig att lyd och visa respekt börjat behandla henne på ett nytt sätt.

Mairé vänder sig med en frågande blick mot Coneall som för att säga "vill Ni prata med mig nu eller ska jag vänta?"

dajvi rätar på sig ur sin bugning och ler pojkagtigt ... det är svårt att tro att han är en gift man med tre barn var av den älsta är gammal nog att gåmed i armeen.
Han ger en snabb signal till Coneall som svarar med en tillbaka. Maire kan klart upfatta att de utbyter övereskomelse om miletära spörsmål och Dajvi avlägsnar sig.

Det är nog bra att vi tar det nu så jag kan få sinnes ro, även om jag kan gissa mig till vad brevet säger.

Coneall ser plötsligt trött ut och nedstämd och slänger en diskret blick på kung Edward. Man kan nog ana att han tänker på tidigare samtal de haft.

Mairé nickar tyst åt Coneall. Hon ser att Coneall sneglar mot något och följer hans blick bort mot Edward. Hon undrar tyst hur samtalet gått dem emellan.
Det kan nog vara en god idé att ta det kommande samtalet någon annan stans. Mairé vänder sig mot Coneall och gör en frågande gest med handen bort över kullen.

Coneal ler lätt och leder Maire till en mera avlägsen plats där de kan tala ostört.

Nå, hur gick mötet. Vad för medelande har du för mig?

Innan Maire låter Coneall leda iväg henne vinkar till sig en av männen som hon anlänt tillsammans med. Denne kommer genast fram till Coneall och Maire. Bugar höviskt mot Coneall (-King Coneall!), tar stoet som står vid Maires sid vid tygeln och försvinner iväg igen.

Mairé låter höra en lätt suckning vid Conealls fråg.
-Ungefär det Ni förväntat Er är jag rädd.
Mairé gör en kort paus innan hon fortsätter.

-Det var ingen tvekan om att hon håller mycket av Er som vän och på intet sätt önskar ett såra Er. Men hon står som väntat fast vid trolovningen... Jag fick med mig ett brev.

Maire sticker handen innanför manteln och räcker brevet till Coneall.

Brevet från Aldriona

Käre Coneall

Jag önskar att jag kunde skriva ett lika vackert brev tillbaka som du skickade mig. Att jag aldrig behövde såra dig. Kanske om saker varit annorlunda, om andra val hade gjorts.

Men vad du har hört är sant och slutgiltigt. Jag har sagt ja till Edward. Trolovningen är offentlig och ingenting kommer ändras.

Jag förstår om du aldrig vill se mig mer, aldrig mer tala med mig. Edward är din vän och jag vill inte förstöra den vänskapen. Jag vill inte vara den som sår tvivel och misstänksamhet er emellan. Men även om jag måste hålla det för mig själv kommer du alltid vara min älskade vän, det kan ingenting ändra på.

Aldriona

*Coneall lyssnar först på vad Maire har at säga och läser sedan brevet under tystnad. Han är en som en staty och ingenting avslöjas i hans anletsdrag, vinden genom hans kläder är det enda som rör sig.*

Mairé står tyst och väntar medan Coneall läser igenom brevet. Vinden leker med hennes mantel. En stund överväger hon att dra den tätare omkring sig men låter den vara.

*Coneallböjer sig sakta ner och skapar en grop i marken. I denna grop lägger han brevet, var vid han och gör någonting med det medan han mummlar något ogripbart. När han tar bort händerna så briner det i pergamentet. Utan att titta på Maire säger Coneall*

" Ingen får veta vad som står i detta brev, det kan användas för att skada Aldriona. Det kan även användas för att slå splitt i politiska strukturer. Orden som står här kan annvändas på många stätt."

Brevet är nästan helt uppbränt nu, Maire kanske lägger mörke till att Coneall inte ens frågade om hon viste vad som stog. Med en knuten behanskad hand slår Coneall ner på restera och de förkålnade bitarna skingras med vinden.

Conell formar läpprna till något som kan vara:
Farväl, du framtid som kunde ha varit.

Mairé iakttar Coneall.Hon nickar långsamt vid hans ord. "Jag har naturligtvis inte läst brevet men av mitt samtal med Lady Aldriona kan jag nog gissa mig till vad det stod. Det är mycket som är känsligt i den här situationen. Mycket politik i sådant där det inte borde finnas" Det sista säger hon mest för sig själv.

Mairés blick följer de förkolnade pappersbitarna när de bärs bort med vinden.