Dagen efter banketten allhelgona 2013

Solen stod ungefär mitt på himlen och även om moln gjorde dagen en aning mindre vacker än den egentligen kanske borde vara såhär dagen efter en festlighet, så kändes det passande. På en sliten bänk av trä bredvid ett hus satt en man med ögonen slutna och en lätt nedsjunken hållning.
Fenrir satt och tog igen sig efter en lång natt med alldeles lagom att dricka och vackra kvinnor som sällskap. Han var trött dock, trött och sliten, men tillfreds med livet.
Såg ut att kanske vänta på någon då det var alldeles för långt bort från hamnen för att det skulle vara logiskt att han skulle sitta där och bara sitta. Men han satt, och väntade, på vem visste han dock inte. Tiden skulle kanske utvisa det hela.
Han skiftade ställning enbart genom att korsa armarna över bröstet och benen vid vristerna. På gränsen att faktiskt somna.

*Plötsligt kommer ett blött slemmigt någonting flygandes och landar i Fenrirs knä. Flinandes vid ena husknuten står Coneall iförd enkla kläder, samam som han restehit i och lådsades vara tjänare. Dock inte de kläder han haft på banketen, då de var lite finare.*

Isabella var på väg ut genom porten för att få känna på den friska luften och tanka igenom gårdagen.

Iförd något simplare kläder än under gårdagens bankett och med håret i en lång simpel fläta på ryggen så gick hon ut i den friska luften och såg sig om medans hon drog manteln tätare kring sig och började sedan i sakta takt att gå. Skulle man se henne ifrån närmare håll så kunde man troligen skymta dem mörka ringarna under ögonen ifrån en dålig natts sömn. Det fanns inget tänkbart mål, utan bara simpelt långsamt strövande medans hennes tankar började tänka tillbaka på gårdagen igen.

Fenrir öppnade slött ena ögat när någon landade i hand knä efter att först landa på hans hand och sedan glida långsamt.

- Lär dig sikta bättre, Coneall! Och efter det kan jag ta reda på vad du vill att jag ska slänga ett getöga på!

Fenrir skrattade gott till och plockade åt sig ögat för att öppna sitt andra öga också. Därefter kastade han tillbaka ögat i Conealls generella riktning. Isabella noterade han lita längre bort och höjde faktiskt en hand i en vinkning till fröken. Om hon sedan såg den eller ej, det var inte upptill honom.

Isabella hör någon ropa längre bort och lyfter blicken dit lagom för att se Fenrirs vinkning. Hon skiner upp lite och börjar dra sig dit medans hon besvarar vinkningen.

Sällskap är alltid trevligt tänkte hon och log lite. Kanske att jag kan fästa tankarna på något annat då.

Lite längre bort går Joan stillsamt i sina egna tankar. Hon huttrar något och drar manteln tätare om sig. Huvan hon tagit på sig på morgonen innan hon gick ut, har blåst av henne och hon drar upp den igen.

På avstånd hör hon röster och hon tittar upp lagom för att se Coneall kasta något på Fenrir. Hon ler något och börjar gå mot porten som Isabella är på väg ut genom.

- God dag, Isabella! Är det inte en strålande dag att hitta på otyg på?

Han flinade, väl medveten om att prinsessan knappast hittade på otyg. Även Joan noterades, och även hon fick en glad vinkning. Han såg fortfarande trött och sliten ut, men glad likväl.

Isabella skrattade till lätt och log medans hon gick fram och satte sig ner bredvid Fenris.

"Goddag på er med. Men otyg är du nog mer familjär med än jag, skulle jag tro dock." hon ser lite på honom med en skämtsam glimt i ögat och ler hjärtligt, glad över sällskapet.

Han flinade stort och på gränsen pojkaktigt åt Isabella när hon satte sig hos honom.

- Du har förmodligen alldeles för rätt, men det är faktiskt något som fortfarande går att ändra på, om viljan skulle finnas.

Han rätade upp sig innan åter ryggen lutades mot väggen.

- Vad tycker du om södra Irland såhär långt då? Är de barbarer?

En fråga så bra som någon.

"Jag klarar mig nog som det är, men tack ändå." hon ler lätt skämtsamt och slätar ut kjolen i knät.

"Inte tycker jag att dem verkar särskilt barbariska alls. Det är fint här också, och trots missödet igår så verkar dem väldigt civilicerade. Men ett smärre undantag för Gearalt då, men ni verkade komma bra överrens?" Isabella ler lite frågvist emot Fenrir.

Coneall fångar getögat i sin hand och flinar tillbaka. Det ser ut som om han ska till och svara när Isabella kommer gåendes, det verkar som att hon inte märkt av honom. Han tittar fundersamt på getögat i sin hand och sedan på Isabella. Fenrir som känner Coneall kan nog gissa sig till att Coneall slänger ett mentalt getöga på Isabella. Dock verkar han inte vara benägen att göra det rent fysiskt utan droppar den bakom sig innan han tar till orda.*
Sällan är något som det verkar prinsessa, även om just er skönhet inte kan tas för något annat. OCh vad är en barbar? Om det är någon som har anorlunda seder än en viss grupering ... nå i så fall är alla irländare barbarer. Men det betyder itne att vi inte kan uppföra oss.
*Coneall ler lätt mot Isabella, där han står lutar mot knuten till huset Fenrir sitter vid*

Isabella rycker nästan till lite förvånat när hon hör någon borta vid husknuten, och lyfter blicken dit rösten kom ifrån för att få se Coneall. När hon välbörjat uppfatta vad han sade så blir hon smått rosig om kinderna och ler lite generat.

"Visst finns det olika benämning på vad en barbar innebär. Men jag har förstått så mycket att man inte skall dömma boken efter sitt omslag." säger hon med en vänlig ton och ler.

*Coneall bugar lätt och rör sig närmare medans hansögon granskar Isabellas ansikte. Ett bekymrat utryk flyter över hans ansikte men försvinner snabt.*
Så, en skön promenad så här efter banketten är alltid trevligt. Skälv har jag varit här en tid och lådsas vara en enkel tjänare. Så jag har sett en del. Men om någon av er vill utforska så följer jag gärna med.

Isabella nickar lätt med huvudet i en besvarande gest till bugningen och ler bara vänligt emot honom i ett försök att dölja nattens sömnlösheten som antagligen satt sina små spår i hennes ansikte.

"Att utforska har jag absolut inget emot. Jag hade ändå som tanke att ta mig en promenad. Lite sällskap till det är dessutom alltid uppskattat." säger hon med en svag glimt av barnslighet i ögonen och ler glatt åt Coneall.

Joan skiner upp i ett leende och bestämmer sig för att gå fram till Fenrir istället. Hon nickar mot både Coneall och Isabella och är på väg att säga något till de båda men ångrar sig sedan. Hon hälsar istället bara glatt och vänder sig sedan till Fenrir.

- Blev det en lång kväll för dig?

Hon ler något, nästan busigt.

*Coneall erbjuder Isabella sin arm och visar med en gest på en mindre stig*
Nå i så fall kanske vi kan vandra vidare, dessa två verkar ha sitt eget samtal.
*Han vänder på huvudet till Joan och Fenrir*
Eller är det så att ni vill följa med på promenaden?
*hans hållning och ansikte är neutralt inför möjligheten, men Isabella kan kanske känna hur hans arm stelnar en aning om hon tagit tag om den.*

Isabella reser sig upp och tar glatt Coneall's arm när den bjuds henne. Hon ler och nickar vid hans första kommentar, och känner hur hans arm stelnar smått i hennes grepp vid hans erbjudande om att låta dem följa med.

Isabella kände en svag besvikelse vid frågan och hoppades innerligt att dem skulle neka erbjudandet.

Isabella hade trots allt knappt haft någon möjlighet att träffa på Coneall alls trots att hon bott där i ett halvår, och än mindre spenderat tid ensam med honom. Som mest hade det oftast bara blivit att man stött på honom i all hast.

Joan ler vänligt mot Coneall medan hon granskar Isabella ett tag. Isabellas besvikelse går henne inte förbi, och hon drar efter andan medan hon funderar på vad hon ska svara. Hon ser på Fenrir lite snabbt, som för att se vad han vill.

- Vad säger du Fenrir? Jag har redan tagit en promenad, så för mig kvittar det.

Hon ser på Isabella igen, som om hon försöker komma på vad hon skulle göra med situationen.

- Geraelt är inte mer barbarisk än någon annan. Han har bara en annan uppfattning om hur saker borde vara.

Fenrir sträcker trött på sig för att sedan bara lyssna på samtalet mellan de andra. Promenad? Han kikade ner på sina leriga stövlar.

- Tack, men jag avstår nog. Jag har gått nog under natten. Jag hoppas dock att ni får ett trevligt samtal och en trevlig tur.

Han nickade åt Coneall och Isabella innan han vände sig åt Joan istället. Förblev sittandes.

*Coneall nickar lätt åt de två övriga och hans arm slapnar av en aning i Isabellas grepp. Med lugna steg leder han henne sedan längs stigen.*

Isabella får ett svagt fundersamt uttryck i ansiktet i och med det Fenrir sade, innan hon övergår till sitt vanliga leende.

"Du har antagligen rätt i det du säger. Du känner honom trots allt bättre än mig." säger hon vänligt till Fenrir.

Sen ler Isabella bara emot dem två innan hon åter fäster fokuset tillbaka till Coneall som verkar ha slappnat av lite nu.

Det prasslar lite i gruset när Penelope försiktigt tassar upp mot huset iklädd samma röda klänning som kvällen innan fast med håret nedsläppt över axlarna. Hon går försiktigt fram och med sig bär hon en korg täckt med en brun duk.
Med smått rödsprängda ögon ser hon sig om i bleka dagsljuset.

*Coneall leder Isabella bort längs gången och gör små anmärkningar på olika växter och hur vacket saker är i dagens tidigare ljus, även om en del har försvunit nu gämförelse med de första trålarnas skimmer.*

Joan ser länge efter Isabella och Coneall när de går iväg och hon skakar lite lätt på huvudet med en tung suck. Om hon bara kunde.... Hon skakar på huvudet igen för att försöka släppa tankarna och ser sig om efter nånstans att slå sig ner i närheten av Fenrir.

- Nå, visst kan det finnas något barbariskt över Gearalts beteende, men inte ska man väl döma alla efter en människa. Aedan skötte det hela väldigt bra.

Isabella följer glatt Coneall's ledning och nickar nyfiket vid alla anmärkningar han gör. Emellanåt så kommenterar hon dem också och, glad över att få vara lite ensam med honom.